Jag leker att jag är kär..

Det är lite märkligt. Det här med kär leken. Det här med att ångra saker och inte. Det här med att låtsas. Just nu lurar jag mig själv att jag är lite kär i någon jag inte ens känner. Lite märkligt kan tyckas, men jag gör så ibland. Kanske för att jag blir kär så väldigt sällan, och jag tycker om att vara kär.
Som ett substitut för en känsla jag vill ha. En upphöjning av någon som jag inte vet så mycket om, då kan den ju vara hur fantastisk som helst! Det är ju jag som bestämmer. Vetskapen att jag aldrig kommer att göra något åt det, den lilla lockelsen att försöka...
Ångrandet av allt det jag gått miste om för länge sedan. Det som är försent.
Men att ångra är bara ett onödigt tidsslöseri,
så strunta i det.