Rädd

Och jag är rädd nu, men det känns nästan bra, för snart kanske jag är för stor för att få vara rädd. För de som tror att man blir för stor för att vara rädd. En del av mig är så glad för att jag aldrig kommer att sluta vara rädd.
Den andra delen är skräckslagen.

Tillsammans kommer vi alltid att kämpa, och lära. Om det är mot eller med, mig själv, det vet jag inte riktigt, men jag vet att det är det enda sättet.
Jag kan inte tänka mig något annat för då skulle jag inte få vara rädd.
Och jag behöver vara rädd, för att kunna vara inte rädd, de andra gångerna. Om jag aldrig är rädd kan jag ju aldrigaldrig vara modig.

Då skulle jag aldrig göra det här: